Idag har jag ont i huvudet. Det trycker över pannan och det är väl någon form av mental förstoppning det handlar om. Den här resan jag gör, vi gör, mänskligheten gör just nu. Där vi höjer oss i frekvens som det kallas för att matcha Moder Jords nya frekvens. Där vi rensar lager av lager av blockeringar för att komma till vår kärna. Är det så. Är det sanningen. Är vi inte perfekta här och nu. Där vi är nu. Egentligen.

Ju mer jag har tillit till universum och livets flöde desto lättare blir det att leva. Om jag slutar vilja kontrollera allting. Om jag bjuder in och tillåter saker att hända. Men det är så svårt att släppa taget ibland, ”to let go”, att bara vara. Vissa dagar skaver det inuti och jag vet att jag har olika verktyg för att minska skavet. Ibland går det inte hur mycket jag än försöker. För jag ska väl försöka. Eller så ska jag bara acceptera och låta det vara som det är. För i motstånd ska jag ju inte vara, då följer jag inte livets flöde. Det är en av Universums lagar att motstånd skapar mer motstånd. Alla dessa tankar som flödar som vill höras, uttryckas, som bara är. Ingenting. 

Jag har under lång tid haft en kamp mellan tanke och känsla, mellan huvud och hjärta/mage och jag vet att båda behövs i olika situationer. Oftare och oftare känner jag mig tudelad, som två personer och jag vet att jag behöver välja, välja den jag ska vara, den jag är ämnad att vara sen Universums begynnelse. När jag tvivlar landar jag alltid i kärleken, intuitionen, att följa den. För mig är den densamma som källan, universums intelligens, det gudomliga, mitt högre jag, Gud, Kärleken eller vad du vill kalla det. Vi har alla den i oss, den magiska, gudomliga gnistan. Den är den jag vill förlita mig på, det är den jag förlitar mig på trots att den går emot allt jag tror mig veta, allt jag har matats med från samhället i alla år, i generationer. Jag vet att jag har valt rätt i varje stund att jag fattat de beslut jag ska fatta och att jag är just här nu för det är här jag ska vara.

Kärleken. Det finns bara två känslor, kärlek eller rädsla, så mycket som jag är rädd för, som vi är rädda för i det här vi kallar livet, spelet. Att något ska hända barnen, att jag inte ska få höra till, inte ha pengar att kunna köpa mat eller betala hyran, inte våga leva det liv jag vill fullt ut för att gamla tankemönster, präglingar hindrar mig och vad ska andra tycka. För att inte tala om sociala medier där vi poserar och lägger upp våra vackraste jag och vackraste situationer. Men vi är ju så mycket mer. Spelar det någon roll egentligen, vårt yttre. Det är ju insidan som räknas och den är svår att se genom lager av dömande, rädslor och illusioner. Vi dömer varandra, oss själva hela tiden. Rösten i huvudet som är programmerad sedan barnsben, sen generationer tillbaka att döma, fördöma, förminska. Men vad händer om vi ser igenom illusionen. Allt det där som vi tror betyder något. Vad har vi då att frukta. Ingenting. Jag vill inte rätta mig i ledet längre, vara stöpt i samma form, det skaver, jag vill ut. Jag är som en amöba som skiftar form och färg som ändrar riktning som anpassar sig ibland och ibland inte. Som bara vill följa livets rytm, flöde, cykler.

Kan vi mötas i detta, du och jag, vi. Förenade bortom ord och kropp. Förenade i den gudomliga gnistan, i kärleken.

Sanningen befriar dig, sanningen om den du är.
Att du är perfekt, att du är otroligt värdefull.
Du behöver inte ändra eller fixa något hos dig själv.
Det är bara påhittat, något vi har blivit lärda.
Du är vacker precis som du är, din själ, din kropp.
Viska till dig själv: jag älskar och accepterar mig själv,
tills du fylls av glädje och om du vill, skrik det till världen,
JAG ÄLSKAR OCH ACCEPTERAR MIG SJÄLV!

Örter som hjälper dig på traven:
ros, vanilj, hyacinth, jasmin, citronverbena, magnolia, palmarosa, rölleka, kardemumma, ingefära, iris, lavendel, syrén, rosmarin, ylang ylang, älgört. 

Känslor är till för att flöda, läste jag nyligen i en bok, och om jag inte tillåter dem att flöda så kommer en fördämning skapas, en ansamling av känslor som så småningom brister.
Redan som barn lär vi oss att anpassa oss, dvs att sluta gråta eftersom någon annan tycker det, inte visa ilska för att det inte passar sig i just det sammanhanget osv. Dessutom lär vi oss att olika känslor är olika värda, trots att de bara är och till råga på allt är viktiga vägvisare.
I känslors närvaro så förlorar sinnet kontrollen, sinnet som är uppbyggt av rädsla. Det är en strategi sinnet har, att använda tanken för att överleva, hitta föda, skydda oss. Vad sinnet gör är att det reagerar genom att trycka undan känslorna. Men varje känsla ger sig till känna för att svara på vår livssituation.
Om känslorna inte får flöda, så skapas det energiblockeringar som i sin tur leder till fysiska symptom. Det leder också till ett obalanserat känsloliv och till obalanserade handlingar och relationer. Att "jobba sig igenom" och tillåta den känslan som kommer, vara där, leder till frid, och när du lär dig att vara i ditt eget flöde, livets flöde så är du i kontroll, trots sinnets protest.
Vi kan ju tro att sinnet, som är uppbyggt av rädsla, skulle klara känslor av rädsla, men tyvärr, så är det inte. Sinnet flyr från rädslan och hamnar i "flight-mode". Jisses vilken hjärnstress och tankerusning som kan uppstå! (Pratar av egen erfarenhet här). Andas och påminn dig om att "det är bara en tanke", vilket förvisso kan vara en utmaning när vi är i flight-mode, jag vet!
Vad kan vi göra åt energiblockeringar?
Akut:
Andas, andas, andas
Ta örter som i stunden lugnar och lindrar oro, ångest, tankerusning och rädsla
Ta dig ut i naturen
Meditera (för att avslöja sinnet)
Ring en vän <3
På längre sikt:
Ta hjälp med att släppa gamla blockeringar genom olika kroppsterapier, samtal och örter.
Det kan vara tufft att ta sig igen men verkligen värt det.

Hildegard av Bingen, vilken inspirerande och fascinerande kvinna! Hon levde som nunna i Tyskland på 1100-talet och fick visioner som resulterade i en revolutionerande läkekonst och syn på livet och kosmos. Det som är intressant är att hon var fullständigt sängliggande under sina visioner. Så fort hon berättade om dem blev hon ”frisk”.

Hildegards helhetsläkekonst består av tre delar:
• Den fysiska delen som inkluderar kost och livsmedel, örter, kryddor, kurer, omslag och åderlåtning
• Den kosmiska delen som innefattar läkande toner, rörelse, de fyra elementen, Viriditas (grön kraft) och ädelstenar
• Psykoterapin (de 35 livskrafterna) som består av ädelstenarna, bön, meditation, fasta, att utföra barmhärtighetsverk, vistelse i naturen, promenad med samtal, musikmeditation, gråt, borstmassage, de gyllene levnadsreglerna, grova kläder, nattvaka, avhärdningsövningar, härdningsövningar, ensamhet, släckt vin, tillbedjan på knä, stillhet, tystnad, mörker och örter.

Enligt Hildegard hör kropp och själ ihop och om kroppen och själen är i balans är du frisk. Hjärtat är själva centrum för denna balans. Hjärtat för ett samtal med oss som vi ska lyssna till! Hildegard menade att det finns 35 dygder och 35 laster. De ska också vara i balans för att vi ska må bra.
En sak som hon förmedlade som jag tycker är extra viktig i dag är ”Det rätta måttet”. Det innebär att vara och en har sitt eget rätta mått (sin egen balans) och ingen annan än jag känner till mitt eget mått. Jag måste känna efter själv vad som är bäst för mig.
Så här skriver Hildegard:
"Själen älskar i alla ting det diskreta måttet
Om också kroppen utan diskretion äter och dricker
Eller uträttar något annat av detta slag blir själens krafter sårade
I alla ting ska människan själv ålägga sig det rätta måttet"

Det är dags att se bortom illusionen.
Det är dags att komma ut och se kärleken som DU är och som du kan skapa i varje sekund. I det som är NU. 
Kärlek är den enda sanna vägen. Vägen till inre frälsning, vägen till inre frid. Älska din nästa så som dig själv, allt börjar med dig, hur du ser på dig själv, om du förstår ditt eget värde. 
Våga älska den du är, och det är vad du får tillbaka. Så är det lättare att se din nästa. 
Våga älska hämningslöst, passionerat, utan början och utan slut. Älska din nästa, älska solen, våren , skogen, älska livet, naturen, djuren, ditt inte barn. 
Du kommer aldrig vara utan, du ger det du får, du får det du ger, det du sänder ut kommer tillbaka till dig. Allt du upplever är en spegelbild, en spegel av dig och ditt inre, älska den spegeln! Spegeln är din vägvisare. Det finns ingen skam eller skuld i det du ser, allt är för ditt högsta bästa, för att du ska växa och leva fullt ut i din kraft och i din fulla potential. För att du ska hitta hem till dig själv.
Förlåt det som har varit, förlåt dig själv för att du har satt upp skyddsmurar för att inte blir sårad, för att du inte blev älskad för den du är, för att människor omkring dig inte hade förmågan att ta emot din kärlek. 
Släpp rädslan för vad andra ska tycka och tänka, räds inte förändringar utan kliv ut i livet med nyfikenhet och kraft. Du är 100% buren och vägledd. Lyssna till ditt inre och till de tecken du får. Stilla dig i bön och meditation så hör du bättre, koppla bort det yttre och gå in i dig själv. Du har alla svar. Bara du vet vad som är bäst för dig.